Idag firar vi en tioårig kärlekshistoria; idag är det tio år sedan jag fick nycklar till KistaLyan och blev KistaBo. Det tog inte många dagar från att jag flyttade in till att KistaChic föddes som idé och tog sitt första ord ut på Internet. Hon kom att bli min fönster ut till detta nya område som jag aldrig tidigare rört mig i och både en spegling av och orsak till allt det jag fått chans att uppleva genom åren.

Mycket har hänt på dessa tio år, både i Kista och i mitt eget liv. Åren har inkluderat allt från bränder och dramatik till konserter, dansupplevelser, spännande möten, nya vänner och goda skratt. Jag är så tacksamhet för att jag hamnade i Kista av alla ställen den där vintern för tio år sedan, jag stortrivs i denna myllrande del av Stockholm, älskar det hem som jag kallar för KistaLyan och ser fram emot att fortsätta följa de förändringar som pågår.

Det känns också lämpligt att så här på tioårsdagen stänga den elektroniska porten och meddela att KistaChic har gjort sin sista post online. Tio år online är inte fy skam och det är dags att pensionera sig.

Som brukligt är finns det förstås en massa människor som jag vill tacka för dessa tio år! Även om det blir svårt att summera så gör jag ett försök.

Åke – för att du bjöd in mig i bibliotekets värld och både visade och gjorde mig delaktig i delar av det som nu flera år senare skulle komma att bli det nya Kista Bibliotek. Tack för att du har gjort Kista så roligt men också för att du kommit att bli en mycket nära vän.

Rostam och Tomaj – för att ni trodde på mig, bjöd in mig till Kista Världsmusikfestival och på så sätt också lät mig bidra till Kistas kulturliv.

Niclas som tidigare jobbade på Kista Science Center – för att du tog kontakt och vågade hitta på nya möten och samarbeten i Kista tillsammans med mig och Åke.

Peter W på Atrium Ljungberg – för att du ständigt är så positiv till alla idéer som finns och utvecklas i Kista – och konstant väljer att stödja dem.

Ulrika på kulturförvaltningen – för alla skratt och roliga barnkonserter.

Leo – för att du brinner för området och för att du här på bloggen delade med dig av ett par egna reflektioner från Kista med omnejd.

Naser på Kista Möbler/Bazar – för att du alltid har en dörr öppen och välkomnar både mig och mina vänner in till det som är så mycket mer än bara en affär.

Tack alla ni som följt mig och läst mig genom alla år!

Och sist men inte minst – tack till alla mina kära grannar och då framför allt Tala, Kristina, Rolf, Anton och Oscar. Visserligen har ni alla flyttat härifrån men ni är och kommer alltid att vara en del av mitt Kista.

<3

Det är förstås med lite sorg och vemod som jag nu till slut meddelar;
KistaChic har lämnat Internet.

KistaChic skriver kanske inte så ofta just precis här, men ni hittar mig på Facebook, Instagram och twitter där jag betydligt mer ofta tipsar, delar, förevigar och funderar. Ses där!

När jag flyttade hit såg stadsdelsuppdelningen annorlunda ut och Rinkeby hade ännu inte slagits ihop med Kista utan stadsdelen Kista bestod av tre områden; Kista, Husby och Akalla. Jag lärde mig att ”Kista” även handlade om Husby och Akalla – vi tre var ett. Och så känner jag fortfarande.

Mycket har hänt här i området sista veckorna. Speciellt Husby har plötsligt fått en tydligare plats på kartan för många som tidigare knappt visste var Kista låg, men omständigheterna hade ju kunnat vara bättre. Mycket har också redan tyckts, skrivit och sagts om det som hänt och åsikterna är förstås många och varierande. Men senast imorse hörde jag en kvinna från Husby som ringde in till Ring P1 i Sveriges Radio för att förtydliga att Husby är ett trevligt område. Och jag håller fullständighet med henne i det hon sa – Husby, Akalla och Kista har alltid varit och är fortfarande trevliga områden att bo i.

När bränderna och oron drog igång satt jag själv i utlandet och försökte hänga med i vad som hände – både i det som skrevs i officiella medier och via Facebook, twitter och Instagram. Och när information om nattvandringarna kom upp var det självklart att sprida vidare det.

Inget blir bättre av att vi låster in oss utomhus eller flyr från området. Och det gäller egentligen oavsett om det är lugnt eller ej – ut och träffa folk! Ta med grillen, bollarna, en fil och lite mat och sätt er utomhus när vädret tillåter. Använd fotbollsplanerna, fritidsgårdarna, konstutställningarna, lekparkerna, gårdsfesterna och vandringslederna. Det är inte bara bra för området utan även för dig privat.

I fredags var jag hemma Kista igen och nattvandrade tillsammans med hundratalet andra människor. Och tror inte att det bara är vi Kista/Husby/Akalla-bor som är med – inte alls. Jag träffade nattvandrare som bor både i innerstaden och i södra förorterna men som ändå ville vandra här i vårt område trots att klockan var sen.

Ikväll är det dags igen. Kl 22.00 är det samling på KFUM-gården där vi får västar samt blir uppdelade i grupper som sprider sig över hela området (från Ärvinge upp till Akalla). Häng med!

Bilar har förresten brunnit här förut, men det var ett tag sedan nu. Jag flyttade inte härifrån då och jag tänker inte göra det den här gången heller. Kista är fortfarande mitt hem och min kärlek.

ps. Följ mig gärna på Facebook, Twitter och Instagram om du inte redan gör det – där händer det ibland mer än här på webbplatsen.

Efter diskussion på tidigare inlägg om högerregel i korsningen Torshamnsgatan/Haukadalsgatan så mailade jag Grönlingens Trafikskola och bad dem reda ut trafikreglerna.
Så här svarade utbildningsledare Thomas Holmgren:

Javisst gäller högerregeln i den aktuella korsningen.
Finns det inga vägmärken så gäller högerregeln, Torshamnsgatan borde vara huvudled liksom även Danmarksgatan.

Man kan hoppas att väghållaren tar sig en funderare på detta eftersom alla tjänar på att ha en klar och tydlig skylting på våra vägar. Tyvärr så är det väldigt dålig skyltning runt E18 och Kymlingelänken vilket medför onödiga omvägar för bilister som inte känner till hur man kör till Kista. Tillbuden är många och miljön far på sikt illa och det vill vi inte ha. Området är ett provisorium och man hoppas att allt flyter bättre när detta ofantliga vägbygge är färdigt. Lite målarfärg i körfälten kostar inte mycket.

Kör med hänsyn omsorg och varsamhet. Trafikens grundregel.
Önskar Thomas

På annandag jul när jag och KistaKärran hälsade på i vårt föräldrahem satte KistaKärran bestämt ner frambenet och sa ”nej”. Han har rullat länge, sedan 1988, och genomgått flera uppgraderingar och tillputsningar genom åren. Men annandagen var hans sista resa och också den dagen han valde att slutgiltigt lämna Kista.

I flera år nu har vi fått såna där sorgliga blickar som ifrågasatt varför jag envisas med att hålla honom i liv och på besiktningen har mottagandet dels varit uppmuntrande (”kör honom så länge du kan, det är en pärla”), dels gliringar om hur rosten spritt sig allt mer och att jag nog borde överväga en ny bil. Men han har alltid, om än med mindre anmärkningar, tagit sig genom besiktningen. Men så i höstas genomgick han en bypass (ny bränslepump) och där någonstans insåg jag att de där räknade dagarna nog var rätt få.

Ni vet hur det är, han verkade både glad och frisk, rullade piggt fram på vägarna och verkade komma bra överens med de andra KistaBilarna i garaget. Inte kan man göra sig av med en sån skön och glad bil. Dessutom har vi som sagt hängt ihop länge, ända sedan just 1988, och det var i KistaKärran jag till och med lärde mig köra bil. Vi har varit på fester, slirat i snö och is, gjort akututryckningar mitt i natten, pendlat till vänner och föräldrar, vikarierat som taxi och mycket mer. KistaKärran har på egen hand dessutom haft några drabbningar med de icke välkomna gästerna i garaget, inga våldsamma diskussioner men de gav honom ändå ärr han bar med sig ända tills nu.

Vi har huserat tillsammans i Kista i sju år nu och det är med visst vemod och en massa sorg som jag accepterat slutet och hans önskan om en sista vila.

KistaKärran har checkat ut från Kista.
KistaKärran finns inte mer.

På garageplatsen står nu den nya bekantskapen AkallaKärran som redan ett tag jobbat på att axla KistaKärrans gamla roll – och vi kommer rätt bra överens. Han verkar också tycka det är rätt kul att ha fått flytta tillbaka till sitt barndomsområde eftersom just Akalla står som födelseort i passet. Tillsammans har vi även hunnit med några KistaÄventyr, bland annat en spontaninsats som varningsblinkers åt en kvinna som tidigare i vintras, ensam i mörket, hade råkat irra sig ut på motorvägen.

Det är en ny bilepok som tagit vid, men KistaKärran kommer alltid att finnas med som ett minne av en kär vän.

Förstå frustrationen och irritationen som måste fått någon att ställa ut denna skylt vid sydöstra utfarten från Kista.

Men det är klart att det märks när man går från att ha varit ett av kontorsområdets ödsliga hörn till att ha blivit en högtrafikerad utfart – och plötsligt får svårt att köra ut från jobbkvarteret.

Sista månaderna har känts rätt löjliga; Garageport nr 6 in till Ärvingegaraget har krånglat nästa varje dag och flera gånger har jag sprungit förbi en garageportstekniker (senast idag) som står där och suckar över att dörrarna envisas med att krångla gång på gång på gång på gång.

Kanske dags att tillkalla högre makter?
Kan vi inte alla säga något snällt till porten nästa gång vi passerar så kanske den blir på bättre humör.

Töväder i Kista!

Det syns inte på bilden men det är rejält med vatten framför dörren in till garaget vid port 6. Man får vara kreativ och hoppa både högt och långt för att slippa blöta ner fötterna helt och hållet.

Så mitt tips till er som av en eller annan anledning har en p-plats i ÄrvingeGaraget: Ta med er stövlar eller gå in via annan port.

Undrar om vi får se repris på en fastfrusen dörr?

Vardagslycka är till exempel när man har jobbmöte på hemmakontoret och gästen tar med sig en hel låda persiska godsaker från Yas i Husby.

… eller när man efter en månads frånvaro helt har glömt koden till garaget och måste terrorisera grannarna med frågor sent på kvällen. Och man sen får beskedet att kod och kort kan hälsa hem och att garaget nu öppnas med en liten svart plupp som inte kräver mer minnesverksamhet än jag måste komma ihåg att ta med den.

In your face, kortet!

På lördag leder de som sagt om trafiken ute vid trafikplats Ärvinge, men jag upptäckte precis en liten liten detalj som kan vara bra att hålla koll på om du inte vill råka åka åt heeelt fel håll:

Jag har längre grämt mig över att den lilla påfart från Ärvinge ut till korsningen kommer att försvinna och man måste hela vägen ut till Ärvingevägen, men det blir värre – om du ska från Kista ut till E4:an måste du ta en omväg genom kontorsområdet! (I alla fall för ett tag framöver.)

Samma gäller om du kommer från Rinkeby och vill köra av hit.

Den här bilden kommer från trafikverket.se och ger lite ledning om hur det kommer att se ut:

Någon som vill slå vad om hur många bilister som under nästa vecka kommer att göra ett helvarv nere i nya rondellen?