Medan regnet vräkte ner över Kista cyklade jag hem från tunnelbanan längst med Danmarksgatan. Precis vid busstationen Ärvingevägen blev jag omkörd av en bil som drog upp en sån där klassisk vattenvåg från vägen rakt mot mig. Tur att busskuren stod där den stod och tog emot vattnet så att jag, som cyklade bakom den, inte blev helt genomdränkt även om jag var allt annat än torr när jag väl kom hem.

Jag anar en inbrottstrend på Igelbäcksgatan… För ett par veckor sedan fick jag en länk från KistaBrorsan om ett bilinbrott och idag såg jag ytterligare en krossad dörruta.

Det känns lite… brutalt! Så jag hävdar fortfarande att KistaTjuvar inte är särskilt fingerfärdiga.

Imorse inbillade jag mig att jag skulle vara på jobbet extra tidigt för att hinna jobba av lite innan dagens massiva möteschema drog igång. Som sagt; jag inbillade mig. Istället stod jag kl 06.55 på t-centralens station och klev på blåa linjen mot Akalla och Kista. Helt helt fel mot hur min morgon vanligtvis brukar se ut.

Men nu fick jag istället chansen att se de där riktigt trötta KistaJobbarna (för sju är fortfarande lite före den stora rusningen) som satt och halvsov på vagnen, och som ruskade liv i sig själva lagom till just Kista. Eftersom jag rörde mig mot min normala ström hann jag dessutom hälsa på flera grannar som jag mötte på väg hem, något som inte händer ofta då vi normalt sett går åt samma håll. Den första av dem skakade dock bara på huvudet åt mig och mummlade något om ”morgonpigg”.

Anledningen till morgons extratur med t-banan var att jag helt hade glömt att KistaKärran skulle besiktigas. Visserligen missade jag min inbokade tid med 15 minuter men personalen på Rissne tog ändå rätt snabbt emot oss och på något underligtvis blev jag inte ens officiellt sen till jobbet.

Det är alltid lika spännande att komma hem till Kista efter flera veckors frånvaro. Varje gång har något nytt dykt upp eller hänt och det mest synliga denna gång var nog vårens ankomst.

Men i garaget var vårhumöret inget vidare. Även om jag nästan räknat med det så var det nu KistaKärrans tur att få oväntat (och högst ovälkommet) besök. Visserligen fick inbrottstjuvarna bara med sig ett par hemmabyggda högtalare värda max ett par hundralappar; ett par membran som min händige bror skruvat fast i svartmålad plywood(!). Att de inte gav sig på kassettbandspelaren förstår jag, den är dessutom redan trasig, men vilken besvikelse det inbrottet måste ha varit (skulle inte förvåna om högtalarna har kastats i en papperskorg eller buske i närheten).

Det som stör mig mest är att de helt förstörde låset på passagerardörren. KistaKärran är så lössläppt att det räcker med att klappa på den för att dörrarna ska öppna sig; tidigare inbrottstjuvar har lyckats ta sig in utan att massakera låset. Är KistaTjuvar månne mindre fingerfärdiga än andra tjuvar?

Och kan vi alla enas om att inte släppa in folk och bilar hur som helst i garaget? Visserligen kan det inte finnas något kvar av värde i garaget nu när till och med min kärra fått besök men det är ofta jag ser både bilar och människor smita in samtidigt som andra.

Vänta nu, när gjorde man den här parkeringen?

I helgen låg den bara där, den 26 platser stora parkeringsplatsen precis i början av Igelbäcksgatan i Ärvinge. Visserligen är det som mörkast ute nu, men jag har inte ens sett en asfaltsmaskin eller grävskopa och jag inbillar mig att jag ändå passerat där en del under senaste veckorna. Magi?

God fortsättning på 2008. Nu är julledigheten slut för min del och ordningen i garaget är äntligen återställd.

Visserligen har vi ju inte fasta platser i garaget men med tiden blir det en outtalad ordning där nere där samma bilar i princip alltid står på samma platser. Nu under lediga dagar så kommer och åker bilar på andra tider än normalt och plötsligt har ”mitt området” mest varit upptaget när jag har kommit hem. Men idag fick jag ”min” plats igen.

Igår kväll hjälpte jag en vilsen taxi som skulle till Jellingegränd men som hade fastnad vid lilla rondellen i början av Kronborgsgränd, det händer ju rätt ofta att bilar inte hittar vägen runt kontorshusen till södra delen av Ärvinge.

Sist jag skulle till Arlanda provade jag taxibolaget som tidigare i år flyttade in i Ärvinge och de hade självklart inga problem som helst med att hitta till min Ärvingeport. Men luras nu inte av det lilla kontoret och frånvaron av stor parkeringsplats; taxichauffören berättade att det är ett hundratal bilar som hör till bolaget och som administreras från Ärvinge.

I måndags morse stod jag i hallen och kliade mig i huvudet; Var är mina vantar? Jag vet att jag hade de med mig hem kvällen innan. Jag letade på golvet, i hallskåpet, jackfickor, flera väskor – fortfarande borta. Lite för mycket förvirring för tidigt på morgonen och jag fick gå till jobbet med frusna fingrar (tur att det inte var jättekallt), förmodligen hade jag bara glömt dem i KistaBroderns bil när vi bytte bilar i söndags kväll.

Igår var det bilbytardags igen och jag letade i både min egen och KistaBroderns bil utan att hitta dem. Skruttvantar egentligen, tänkte jag, nog bara bra för fingrarna om jag skaffar mig nya och varmare. Men så hittade jag dem på golvet i garaget där de inte bara legat ledsna och övergivna i några dagar utan de hade dessutom fått ligga i fred så att de fick följa med mig hem igen.

Garagegrannen som jag hittade för ett par veckor sedan har däremot försvunnit.

KistaKärran har utvilad och fräsch kommit tillbaka från ett par dagar på spa och upptäckte en ny garagegranne bakom garageporten. Vi misstänker dock att ”nya” grannen kanske har bott där ett tag, han såg rätt inbodd och hemmastadd ut.

Om det är någon som undrar vem som ätit upp asfalten på Danmarksgatan så lyckades jag nu ikväll fånga det hungriga monstret på bild.

Det här blir allt mer en ”arbete pågår”-blogg. Jag börjar bli tjatig, men det känns som om det byggs, rivs, staplas, märks ut, monteras, målas precis överallt.