Härom veckan åkte jag och TenstaChic hem rätt sent en kväll och hade sällskap av en vän som skulle låna gästsäng eftersom h*n bor för långt utanför stan för att kunna ta sig hem kommunalt.

Vår vän hade en del fördomar och oro om blåa linjen och att det alltid är stök och bråk. Neeeej, då. Blåa linjen är alltid jättelugn, sa vi båda i kör.

Väl på vagnen tog det inte mer än två minuter förrän två grupper med män i ~30-årsåldern började tjafsa, knuffa och utmana varandra. Och det var inga fina ord de utbytte direkt. (Favoritcitat: Jag ska killa dig.) Nu blev det aldrig mer än just tjafs och knuffar, främst tack vare en i gänget som lugnade ner dem och hindrade det från att bli värre, men nog var det ett bråk som större delen av vagnen märkte av.

Typiskt!
Det är för övrigt första och hittills enda gången som både jag och TenstaChic råkat ut för något liknande.

En kväll i förra veckan fick jag sällskap på t-banan av Lotta som studerar på Journalisthögskolan. Hon och några av hennes studiekamrater har som skoluppgift att göra ett större arbete om Blåa linjen och jag är förstås otroligt nyfiken på vad de kommer att skriva om.

Vi åkte med Akallalinjen hela vägen från Kungsträdgården ut till Akalla, där vi gick av och gick ett kort varv på perrongen (måste ju passa på eftersom jag aldrig sett t-banestationerna i varken Husby eller Akalla tidigare). Sedan avslutade vi med en kort promenad genom Kista Galleria.

Lotta frågade mig om allt möjligt relaterat till både blåa linjen, Kista och bloggen, om jag fick ur mig något intressant som Lotta kan göra något av återstår att se när deras skoluppgift är klar. Jag meddelar när och var det eventuellt blir tillgängligt för allmänheten.

SL-spärren har börjat pipa mot mig när jag ska till jobbet. *plipp* varje gång jag drar mitt månadskort. Ljudet verkar komma från en ny blå kortläsare, något som SL själva benämner som ”blå puck”.

Kortläsarnas SL-blå ”puckar” är de första synliga tecknen i trafiken på att vi arbetar med ett nytt modernt betalsystem. Men det dröjer till nästa höst innan du som resenärer ska använda dem.

Läs mer hos SL

Jag har sett honom några gånger nu, OS-mannen.

Sprintklädd med grön krans med liten svensk flagga på huvudet, och med en stor OS-flagga fäst som en mantel över axlarna, springer han i rasande fart från papperskorg till papperkorg för att samla tomburkar.

Med detta udda klädval sticker han förstås ut bra mycket mer än de flesta människor som rör sig längst med blåa linjen.

Nu är det dags, även om jag noterade det redan i februari så hade jag helt glömt det nu när hela spärrområdet på Kista station plötsligt är i oordning.

Skarpögde Hull påpekade imorse att de kommer att jobba under väldigt lång tid – slutdatum november 2007 är mer än ett år bort…

Där det imorse stod ett hus med spärrlucka står det nu ikväll bara en liten pall. Spärren har flyttats in mitt i vänthallen istället.

Främsta förändringen enligt lappen ovan är att uppgången kommer att kompletteras med en till rulltrappa, ändå kunde jag inte låta bli att le åt den något felplacerade skylten som meddelar att ”vi reparerar rulltrappan” eftersom varken lappen eller det avspärrade området är vid just rulltrappen.

Då halva området som sagt är avspärrat kommer det att bli trångt att ta sig fram spärrarna framöver, men så här på kvällstid är det nästan lättare att bara swooscha förbi. Inte verkar det heller sitta någon spärrvakt på plats, var så god att passera.

Jag fick lite svårt att stå still tidigare idag när jag väntade på t-banan hem tidigare ikväll. Med enbart en trumma var det en kille som skapade massor av läckra rytmer, jag vickade genast på rumpan samtidigt som det goda humöret spred sig inom mig.
Uppskattad verkar han ha varit av fler än mig, jag hörde både applåder och pengaklirr.

Varning för lite KistaGnäll.
Men har det inte varit lite väl många vagnfel och inställda tåg på blåa linjen sista tiden? Och det är nästan bara gamla vagnar numera – de nya ser jag knappt röken av längre.
Andra linjer verkar också ha problem, har t-banan drabbats av höstvirus?

Uppdatering 6 oktober, 17.29. KistaChic är på väg hem…

Sent i lördags natt träffade jag J på tunnelbanestationen Västra skogen. Han hade precis hittat en fotboll som han sparkade runt medan vi väntade på Akalla-tåget.
(När tåget väl kom förpassades fotbollen ner på spåret.)

Vi pratade om både Blåkulla i Solna och Ärvinge i Kista. J hade fått för sig att i Ärvinge finns det bara en massa fina villor och stora hus.
Oj, hoppsan så fel han hade. Visst är det fint i Ärvinge – men en massa villor har jag inte sett.

Ungdomsgäng sitter runt mig på t-banan ut mot Kista sent en kväll.
Kille 1: Hörrni, det här blir inte bra.
Kille 2 + Tjej: Vadå?
Kille 1: Ja, men ni vet hur det blir. Vi kommer dit, alla tjejerna blir intresserade av mig och så börjar killarna att bråka.

Kort paus innan Kille 2, Kille 3 och Tjej svarar med ett gemensamt och bestämt Nej, och sedan (lätt upprört och högljutt) förklarar för Kille 1 att han inte är så himla snygg och åtrådd som han tror att han är.

(Själv hade jag svårt att hålla mig för skratt.)

I vintras hamnade jag på en fest i Täby och när det var dags att åka hem var vi ett litet sällskap på fem personer som hoppade på Roslagsbanan in mot stan. De sedvanliga frågorna om boplats och färdväg dök förstås upp och en av tjejerna reagerade direkt när hon hörde att jag skulle till Kista. Stackars mig som måste åka dit ut varje kväll.

Hon jobbar själv i Kista Galleria men råkar bo i samma kvarter på Östermalm där jag jobbar, vi byter alltså plats med varandra under dagarna. Hon tycker inte alls om att åka hem från jobbet sent på kvällarna men efter att vi hade pratat en stund visade det sig vara Berzeli park hon nämnde som mest obehaglig att gå genom när det är mörkt.

Tidigare i somras var lokaltidningens huvudnyhet att varannan människa i Kista känner sig otrygg. Några dagar senare rapporterade Metro samma sak – men då gällde det varannan människa i Stockholm. Vad undersökningarna bygger på vet jag inte, men otryggheten finns visst överallt.

Själv tillhör jag den trygga sorten, den som är lugn mest hela tiden, och Kista känns absolut inte mindre tryggt än någon annanstans.