Idag firar vi en tioårig kärlekshistoria; idag är det tio år sedan jag fick nycklar till KistaLyan och blev KistaBo. Det tog inte många dagar från att jag flyttade in till att KistaChic föddes som idé och tog sitt första ord ut på Internet. Hon kom att bli min fönster ut till detta nya område som jag aldrig tidigare rört mig i och både en spegling av och orsak till allt det jag fått chans att uppleva genom åren.

Mycket har hänt på dessa tio år, både i Kista och i mitt eget liv. Åren har inkluderat allt från bränder och dramatik till konserter, dansupplevelser, spännande möten, nya vänner och goda skratt. Jag är så tacksamhet för att jag hamnade i Kista av alla ställen den där vintern för tio år sedan, jag stortrivs i denna myllrande del av Stockholm, älskar det hem som jag kallar för KistaLyan och ser fram emot att fortsätta följa de förändringar som pågår.

Det känns också lämpligt att så här på tioårsdagen stänga den elektroniska porten och meddela att KistaChic har gjort sin sista post online. Tio år online är inte fy skam och det är dags att pensionera sig.

Som brukligt är finns det förstås en massa människor som jag vill tacka för dessa tio år! Även om det blir svårt att summera så gör jag ett försök.

Åke – för att du bjöd in mig i bibliotekets värld och både visade och gjorde mig delaktig i delar av det som nu flera år senare skulle komma att bli det nya Kista Bibliotek. Tack för att du har gjort Kista så roligt men också för att du kommit att bli en mycket nära vän.

Rostam och Tomaj – för att ni trodde på mig, bjöd in mig till Kista Världsmusikfestival och på så sätt också lät mig bidra till Kistas kulturliv.

Niclas som tidigare jobbade på Kista Science Center – för att du tog kontakt och vågade hitta på nya möten och samarbeten i Kista tillsammans med mig och Åke.

Peter W på Atrium Ljungberg – för att du ständigt är så positiv till alla idéer som finns och utvecklas i Kista – och konstant väljer att stödja dem.

Ulrika på kulturförvaltningen – för alla skratt och roliga barnkonserter.

Leo – för att du brinner för området och för att du här på bloggen delade med dig av ett par egna reflektioner från Kista med omnejd.

Naser på Kista Möbler/Bazar – för att du alltid har en dörr öppen och välkomnar både mig och mina vänner in till det som är så mycket mer än bara en affär.

Tack alla ni som följt mig och läst mig genom alla år!

Och sist men inte minst – tack till alla mina kära grannar och då framför allt Tala, Kristina, Rolf, Anton och Oscar. Visserligen har ni alla flyttat härifrån men ni är och kommer alltid att vara en del av mitt Kista.

<3

Det är förstås med lite sorg och vemod som jag nu till slut meddelar;
KistaChic har lämnat Internet.

KistaChic skriver kanske inte så ofta just precis här, men ni hittar mig på Facebook, Instagram och twitter där jag betydligt mer ofta tipsar, delar, förevigar och funderar. Ses där!

Om någon har gått vilse är det bra att det finns KistaSkyltar…

Ok, det har ju med Stockholms Stads cykelprojekt att göra, men placeringen just här ser lite lustigt ut.

Men deras cykelreseplanerare -> http://cykla.stockholm.se/ -> är faktiskt riktigt cool. Kan ju fungera även för nya promenadvägar om man så vill.

Har ni undrat vad som hände med Matöppet, före detta Matkanonen?

Jag har svaret!

Där, när jag vandrar genom Majorna i Göteborg, sitter plötsligt skylten och hälsar igenkännande på mig!

Var ute på ett jobbmöte i Solna och hittade flera skyltar som visar vägen hem.

Och längst bort tronar nya Victoria Tower som riktmärke.

Eftersom flygbussen från Kista till Arlanda har varit väldigt oregelbunden genom året, just nu inte alls, har det oftast blivit antingen långtidsparkering eller taxi. Men nu senast provade jag nya SuperShuttle och blev imponerad. Inte bara är det billigare är både taxi och tåg – den både hämtar och lämnar mig precis utanför dörren.

Dagen innan ringde de och korrigerade upphämtningstid med 10 minuter. En kvart före upphämtning här i Kista ringde dessutom chauffören och meddelade att han var på väg. Och väl hemma igen fanns bussen på plats när jag klev ut från terminalen. Nästan som att ha privatchaufför (vilket jag också hade på vägen hem)!

Ja, jag kanske låter lyrisk. Men det gick så snabbt och smidigt att jag inte hade kunnat köra snabbare själv. Mest kanske för att jag var sist att hämtas upp på vägen till Arlanda och helt ensamt på väg tillbaka till Kista. Återstår att se om det blir lika snabbt och smidigt nästa gång…

Jag hade precis lämnat av KistaKärran i garaget när jag hittade två vilsna karlar i Ärvinge som lite stapplande undrade om jag kunde köra dem till Garbos. (Nej, inte till Sundbyberg; Garbos!) De hade varit på inflyttningsfest i Ärvinge och hade svårt att få tag i taxi. Och de ville till Garbos…

Nå, även det här är precis sånt som en mamma varnar en för, så tyckte jag att de såg så harmlösa ut att jag gott kunde köra dem. Så KistaKärran fick vakna till igen och vi drog tillbaka till Sundbyberg (där jag precis varit för att lämna av en kompis). Tror faktiskt att pojkarna var lite i chock, de hade nog inte räknat med att få skjuts när de frågade mig.

Men de fick det och jag fick mig ett gott skratt – för hur galet är det inte att agera privatskjuts mellan Ärvinge och *harkel* Garbos.

Välkommen till nya grannen, hoppas du ska trivas i Ärvinge.
Och grattis på födelsedagen, mr D.G. Hoppas du fick en fin födelsedag på Garbos. ;)

Och ja, jag förvarnade dem om att historien skulle hamna på nätet. De får de leva med.

Järvaandan har funnits i kanske snart ett år. Jag har hört talas om dem flera gånger men inte riktigt begripit vad de gör. Numera vet jag att Järvaandan är ”ett nätverk av goda krafter inom Järva-området med målet att skapa ökad trivsel och trygghet”.

I förra veckan hade Järvaandan stormöte i Tensta och både medlemmar och inbjudna gäster fick berätta om vad de har på gång i området.

Och förutom ett par avbrott för musik med Adam Tensta (på extremt dålig musikanläggning) samt ett dansuppträdande så blev vi matade med information från alla möjliga organisationer och jag kunde snabbt konstatera att september är en JärvaMånad, tre lite större grejer sker bara i september.

Kolla här:
Tensta marknad – september 2010
Kistaloppet – 18 september 2010
GATE-månad på DAC (finns inte så mycket info online, men det kommer nog senare när DAC blivit mer officiellt) – september 2010

Men även under resten av året händer det grejer bland annat Midsommar Latino, Husbyfestivalen och Kista Världsmusikfestival. Det pratades även om mopedinventering, sommarlovsbroschyr för ungdomar och annat smått och gott som pågår i området.

Efter mötet testade jag och min vapenbroder en av Tenstas kebabhak innan jag missade bussen hem och fick väntar i 30 minuter på nästa KistaBuss. Vårkvällarna är inte varma men det var god stämning i busskuren bland oss som väntade.

… KistaChic fortsätter utforska nya resevägar till/från Kista…
I fredags eftermiddag vid femtiden stod jag utanför Södra Station och tittade på blåbussens informationsskylt: Linje 4, 8 minuter.

Och så tittade jag på pendeltåget; 1 minut.
Så jag testade pendeltåget och efter 18 minuter hoppade jag av i Helenelund där jag direkt hittade två bussar med destination Kista Centrum. Flyt!
34 minuter totalt blev det från dörren på kontoret på Södermalm till att jag var i Kista.

Och i grusbacken vid Helenelunds station hittade jag något som förmodligen är ett konstverk, men jag tog det först för övergivet byggbråte.

Om man frågar SLs reseplanerare om vägen från Ärvinge till Södermalm, Rosenlund för att vara mer exakt, får man flera olika resultat. Buss till Helenelund, pendeltåg till Södra station eller bara t-bana till Mariatorget, i flera olika varianter. Uppskattad resetid: ~30 minuter.

Så imorse testade jag vägen: Buss 523 till Helenelund, byte till pendeltåg, gå av vid Södra station.

Bemöda er inte. Det tog 55 minuter innan jag var framme på min slutdestination. Dessutom kostade det mig tre stämplar på SL-remsan och inte de vanliga två som det kostar om man tar t-banan.

Vägen hem gick mycket fortare, ett alternativ som reseplanerare inte ens föreslår: Buss 4 och byte vid Fridhemsplan. Det alternativet kommer jag hålla mig till framöver.

Väl tillbaka i Kista igen hann jag med en Chai Latte i väntan på att butikerna skulle öppna (ja, jag var extremt morgontidig idag).

Noterade sen lojt att ännu ett apotek är på väg att öppna (Röda Rutans gamla lokaler) och undrade om Sverige inte lider av lite apotekshysteri just nu.

Mindre loj reaktion blev det när jag såg att typ alla fönster krossats på favorithaket Kafé Shai. =/
Vad är det med folk egentligen???