Idag firar vi en tioårig kärlekshistoria; idag är det tio år sedan jag fick nycklar till KistaLyan och blev KistaBo. Det tog inte många dagar från att jag flyttade in till att KistaChic föddes som idé och tog sitt första ord ut på Internet. Hon kom att bli min fönster ut till detta nya område som jag aldrig tidigare rört mig i och både en spegling av och orsak till allt det jag fått chans att uppleva genom åren.

Mycket har hänt på dessa tio år, både i Kista och i mitt eget liv. Åren har inkluderat allt från bränder och dramatik till konserter, dansupplevelser, spännande möten, nya vänner och goda skratt. Jag är så tacksamhet för att jag hamnade i Kista av alla ställen den där vintern för tio år sedan, jag stortrivs i denna myllrande del av Stockholm, älskar det hem som jag kallar för KistaLyan och ser fram emot att fortsätta följa de förändringar som pågår.

Det känns också lämpligt att så här på tioårsdagen stänga den elektroniska porten och meddela att KistaChic har gjort sin sista post online. Tio år online är inte fy skam och det är dags att pensionera sig.

Som brukligt är finns det förstås en massa människor som jag vill tacka för dessa tio år! Även om det blir svårt att summera så gör jag ett försök.

Åke – för att du bjöd in mig i bibliotekets värld och både visade och gjorde mig delaktig i delar av det som nu flera år senare skulle komma att bli det nya Kista Bibliotek. Tack för att du har gjort Kista så roligt men också för att du kommit att bli en mycket nära vän.

Rostam och Tomaj – för att ni trodde på mig, bjöd in mig till Kista Världsmusikfestival och på så sätt också lät mig bidra till Kistas kulturliv.

Niclas som tidigare jobbade på Kista Science Center – för att du tog kontakt och vågade hitta på nya möten och samarbeten i Kista tillsammans med mig och Åke.

Peter W på Atrium Ljungberg – för att du ständigt är så positiv till alla idéer som finns och utvecklas i Kista – och konstant väljer att stödja dem.

Ulrika på kulturförvaltningen – för alla skratt och roliga barnkonserter.

Leo – för att du brinner för området och för att du här på bloggen delade med dig av ett par egna reflektioner från Kista med omnejd.

Naser på Kista Möbler/Bazar – för att du alltid har en dörr öppen och välkomnar både mig och mina vänner in till det som är så mycket mer än bara en affär.

Tack alla ni som följt mig och läst mig genom alla år!

Och sist men inte minst – tack till alla mina kära grannar och då framför allt Tala, Kristina, Rolf, Anton och Oscar. Visserligen har ni alla flyttat härifrån men ni är och kommer alltid att vara en del av mitt Kista.

<3

Det är förstås med lite sorg och vemod som jag nu till slut meddelar;
KistaChic har lämnat Internet.

KistaChic skriver kanske inte så ofta just precis här, men ni hittar mig på Facebook, Instagram och twitter där jag betydligt mer ofta tipsar, delar, förevigar och funderar. Ses där!

Och då medierna rapporterar om supermånen ska jag väl inte vara sämre utan kompletterar med KistaMånen (som alltid är super, alla månader, oavsett storlek).

Och medan området på dagtid fortsätter att vara en byggarbetsplats med regelbundna sprängningar kl 10 och kl 14 så lyser månen ikapp med de ständigt tända strålkastarna på natten.

Månen ser puttigt ut på bild men vinner överlägset i verkligheten.

… Ja, och en massa trevliga KistaVänner.

Först KistaFika och sedan KistaFöreläsning med Martina Haag på Think Big Lectures. Därefter en kortis in på O´Learys för att ”tänka efter lite större” innan KistaKompisarna splittrades igen för kvällen. Kul med en kvällsaktivitet som inte tar allt för många timmar i anspråk.

Och på vägen hem sprang jag på KistaHaren igen. Om man står still så hinner man filma henom en bra stund. Och gissningsvis bor hen inne i buskaget till vänster för det finns en väl upptrampad väg mellan matplats och buskage.
Hur många är ni som ger haren mat? Ni måste ha fått jobba hårt under den här vintern, den tar ju alltid slut…

Filmen gör inte månen rättvisa, den var gigantiskt och jätteguldig.

… och jag älskar KistaMånen och vackra sensommarkvällar…

Sedan jag kom hem från aningens varmare trakter på annan kontinent har jag mest gått och beklagat mig över snön och kylan. Har försökt stanna inomhus så mycket som möjligt och svurit lite över att jag inte stannade borta lite längre; KistaChic är inte riktigt vän av snö.

Men nu är jag ju hemma igen och fullmånen går alldeles utmärkt att betrakta även inomhus (och fortfarande har jag inte accepterat att en kompaktkamera sällan gör fullmånen rättvisa.)

Och nu är det dags för ”vädret” där vi kan rapportera om en vacker orangegul fullmåne som natten till söndag sken över Kista men som vanligt var så där lite lagom blyg för kameran.

Natten före det spelade åskblixtar över himlen bortanför Rinkeby men de var än mer svårcharmade än månen för en mer tydlig ”intervju”.