Idag firar vi en tioårig kärlekshistoria; idag är det tio år sedan jag fick nycklar till KistaLyan och blev KistaBo. Det tog inte många dagar från att jag flyttade in till att KistaChic föddes som idé och tog sitt första ord ut på Internet. Hon kom att bli min fönster ut till detta nya område som jag aldrig tidigare rört mig i och både en spegling av och orsak till allt det jag fått chans att uppleva genom åren.

Mycket har hänt på dessa tio år, både i Kista och i mitt eget liv. Åren har inkluderat allt från bränder och dramatik till konserter, dansupplevelser, spännande möten, nya vänner och goda skratt. Jag är så tacksamhet för att jag hamnade i Kista av alla ställen den där vintern för tio år sedan, jag stortrivs i denna myllrande del av Stockholm, älskar det hem som jag kallar för KistaLyan och ser fram emot att fortsätta följa de förändringar som pågår.

Det känns också lämpligt att så här på tioårsdagen stänga den elektroniska porten och meddela att KistaChic har gjort sin sista post online. Tio år online är inte fy skam och det är dags att pensionera sig.

Som brukligt är finns det förstås en massa människor som jag vill tacka för dessa tio år! Även om det blir svårt att summera så gör jag ett försök.

Åke – för att du bjöd in mig i bibliotekets värld och både visade och gjorde mig delaktig i delar av det som nu flera år senare skulle komma att bli det nya Kista Bibliotek. Tack för att du har gjort Kista så roligt men också för att du kommit att bli en mycket nära vän.

Rostam och Tomaj – för att ni trodde på mig, bjöd in mig till Kista Världsmusikfestival och på så sätt också lät mig bidra till Kistas kulturliv.

Niclas som tidigare jobbade på Kista Science Center – för att du tog kontakt och vågade hitta på nya möten och samarbeten i Kista tillsammans med mig och Åke.

Peter W på Atrium Ljungberg – för att du ständigt är så positiv till alla idéer som finns och utvecklas i Kista – och konstant väljer att stödja dem.

Ulrika på kulturförvaltningen – för alla skratt och roliga barnkonserter.

Leo – för att du brinner för området och för att du här på bloggen delade med dig av ett par egna reflektioner från Kista med omnejd.

Naser på Kista Möbler/Bazar – för att du alltid har en dörr öppen och välkomnar både mig och mina vänner in till det som är så mycket mer än bara en affär.

Tack alla ni som följt mig och läst mig genom alla år!

Och sist men inte minst – tack till alla mina kära grannar och då framför allt Tala, Kristina, Rolf, Anton och Oscar. Visserligen har ni alla flyttat härifrån men ni är och kommer alltid att vara en del av mitt Kista.

<3

Det är förstås med lite sorg och vemod som jag nu till slut meddelar;
KistaChic har lämnat Internet.

KistaChic skriver kanske inte så ofta just precis här, men ni hittar mig på Facebook, Instagram och twitter där jag betydligt mer ofta tipsar, delar, förevigar och funderar. Ses där!

När himlen öppnar sig och regnet vräker ner över Kista är det tur att man kan smyga in på Shai och vänta ut vädret. (Och sen få en plastpåse att hålla över huvudet om regnet skulle drag igång igen.)

Senaste KistaTrenden är glass. Både Shai och Ärvinge Livs börjar sälja glass (italiensk kulglass respektive mjukglass). Det kommer att bli en utmaning att gå hem från jobbet under soliga sommardagar.

Jag vände ryggen till ett par veckor (Läs: Åkte till Indien för att vara med på en kompis bröllop) men innan jag for bad jag KistaGudarna snällt om vårväder lagom till 10 februari.
… Och fick en snöstorm. Tack tack, jag fattar piken.

KistaKärran hälsar att det är tivoli ute i korsningen på Kymlingelänken. Till och med när vi kör ut långsamt kan vi hamna på slir (vilket vi också gjorde idag – whiiiii).

Men nog om det – vad har hänt i Kista under min frånvaro? Berätta!

Snö, snö och snö och massiv snöröjning. Och så vänder jag ryggen till ett par veckor och hela landskapet har förändrats till en blandning av puckelpist och isbana. Man får hasa och trippa försiktigt fram och speciellt igelbäcksgatan är en ”bumpy ride” enligt KistaKärran.

Undrar förresten vad arkitekterna säger om att man fått sätta upp en säkerhetstunnel under spetsen på Kista Science Tower? Tidigare år har det bara suttit litet varningstejp men i år slog de på stort för att undvika snöras i huvudet på oss som passerar under.

Det är en lååååång KistaVinter…

Igår kväll stannade inte tunnelbanan vid Kista station, ”på grund av rådande väderförhållande”. Men dock bara för oss som åkte från stan mot Akalla. Så därför hittade jag mig själv igår på Husbys t-banenstation för att därifrån ta tåget tillbaka in mot city för att kunna gå av i Kista.

Nu har jag inte åkt t-banan särskilt ofta sista veckorna – har det varit ett återkommande problem med halka och is på bara ena sidan av stationen?

Och kolla bilden förresten – röda trafikinformationsskyltar! Mitt minne har bara sett gula färg på skyltarna tidigare… Är Husby ett undantag eller är de röda på fler stationer?

Så här vit har nog inte min balkong någonsin varit under sommartid. Det slår hårt på fönstret, det mullrar och blixtrar. Och isbitarna blir allt fler utanför. Min plan på att ge mig ut för att handla har lagts på is.

Och nu är det dags för ”vädret” där vi kan rapportera om en vacker orangegul fullmåne som natten till söndag sken över Kista men som vanligt var så där lite lagom blyg för kameran.

Natten före det spelade åskblixtar över himlen bortanför Rinkeby men de var än mer svårcharmade än månen för en mer tydlig ”intervju”.

Bilden är från kl 00.30 i natt och jag vet inte om solen är på väg ner eller upp. Det känns som om det är ljust hela tiden i Kista just nu.

… blir en lugn fika plötsligt avbruten av ljudlig talangshow.

Jag och mitt språksällskap lyckas visst ofta tajma tv-relaterade händelser i Kista Galleria; Tidigare i våras var det Let’s Dance, denna gång Talang 2009. och skratten sträcker sig långt, vid ett tillfälle var det en liten pojke bredvid vårt fikabord som skrattade så att han nästan kiknade.