Och plötsligt händer det! En lunch utomhus i vårsolen tillsammans med fantastiska KistaVänner.

En KistaVecka kan inte börja bättre än så här.

… och visst kan man väl även ana sig till små knoppar på träd och buskar.

För er som vill fira våren lite extra i Kista så blir det Norouz-firande imorgon kväll vid Akallarondellen och McDonalds, från ca kl 18. Musik, sång, dans, hoppa över eld, mat och mingel!

Idag var jag KistaKulturell!

Lise & Otto är ett nyskrivet drama om forskarna Lise Meitner och Otto Hahn som denna veckas spelas på två olika platser i Kista – samtidigt. Otto och ena halvan av publiken sitter i Kista Science Tower medan Lise och andra halvan av publiken sitter på Edvard Griegsgången 16 i Husby. Och sedan läggs allt ihop via kameror, mikrofoner, förinspelade filmer, filmdukar, musik, gröna skärmar och en hel del teknisk fingerfärdighet.

Och det fungerar!
Trots förvarning från produktionsledningen om riskerna för tekniskt fel så flöt föreställningen på utan större missar. Låt gå för att bild och ljud inte var perfekt synkad på stora bildskärmen när båda skådespelarna var i bild tillsammans – men det gjorde inget. Jag slukades helt upp i dramat som handlade om Otto och Lises forskning kring kärnklyvning, om hur de brevledes höll kontakt då andra världskriget tvingade Lise att migrera till Sverige, om svartsjuka, Nobelpriset och en hel ocean av trasiga känslor.

Det är främst känslan av en bra historia som jag bär med mig därifrån och det är ett gott betyg på ett bra produktion, både från regissör, manusförfattare, skådisar och alla andra som varit del i både förproduktion och väl på plats.

Sista speldag är imorgon lunch. Ta dig till någon av spelplatserna om du kan.

Fler bilder hittade jag på Flickr.
Reportage hos SVT.

I veckan som var, strax efter ett besök hos KistaNaprapaten, blev det spontan KistaFika med KistaLabben inne i Kista Science Tower. Tornet känns så ödsligt när man passerar men denna gång fick jag en ny upplevelse; Vilket litet fikafynd Piacetto är! Trevlig personal, god mat och gott te. Supernöjd. Jag dricker inte kaffe själv, men de som gör nämner just kaffet som väldigt bra.

Det är så uppfriskande att fortfarande kunna hitta KistaFynd trots att jag har bott här i 5½ år nu, synd bara att tornet stänger så tidigt och bara har öppet på vardagar. Kafé Shai har varit mitt favorithak länge men Piacetto hoppar nu in som god konkurrent. Ja, på vardagstid före halv sex i alla fall.

I helgen pågår det en hifi-mässa i Kista Science Tower men redan idag var det öppet för ”vip, specialinbjudna och press”.

Strax efter sju hade de flesta entusiasterna förmodligen hunnit gå hem för dagen men några hängde kvar och lyssnade på musik, nej förlåt högtalare och annan ljudutrustning. Längst väggarna stod mängder med förstärkare, högtalare och stolar strategiskt uppställda; oj vad det måste låta i tornet när mässan pågår som mest igen imorgon.

Jag tycker det är rätt charmigt när fantaster samlas för att diskutera sina intressen, det är kärlek i luften.

Några bokstäver har slocknat i Science och genast har vi fått ett Kista Sin Tower.
(Synd att mobilkameran inte kan bjuda på en bättre bild…)

I dessa vintertider blir Kista Science Tower desto ståtligare. Under sommarhalvåret ägnar jag den knappt en blick men nu när det är mörkare ute blir ljuset från tornet så mycket mäktigare. Som ett fyrtorn eller ljuskastare känns tornet alltid närvarande, lite som en totempåle man känner sig trygg och hemma vid.

Igår kväll talade den dessutom till mig, för första gången sedan jag flyttade hit fick jag höra tornet tjuta riktigt ordentligt. Tidigare har jag bara misstänkt mig höra det men igår var det ingen tvekan om saken.

Fyrtorn, totempåle och siren på samma gång. Människor borde vallfärda hit.